Innan mätningen påbörjas ska följande beaktas. Hos GTC-modellerna kan t.ex. färgskalan ställas in efter smak. Föredrar du intuitiva, glödande färger, regnsbågsskalan, en psykologisk färgställning eller rena gråtoner?

Vid små temperaturskillnader rekommenderas en kontrastrik färgpalett (t. ex. regnbågsskala), medan en skala med mindre kontraster (t. ex. glödande färger) är mer intuitiv vid mindre kontraster.

För att få värmebilden kontrastrik och därmed lätt att läsa av måste kanske skaleringen anpassas. Våra värmekameror har därför en praktisk låsfunktion med vilken du enkelt och snabbt kan optimera skaleringen.

Om du exempelvis vill analysera ett fönster termografiskt, och under detta fönster sitter ett element, så ändras hela värmebilden, vilket gör att temperaturerna vid fönstret blir svårare att skilja åt. För att undvika detta kan du gå så nära fönstret med värmekameran att elementet inte längre finns med på värmebilden. Fixera färgskalan med knappen upp till höger – och du kan skapa en mer detaljrik bild från större avstånd. Detta kan också göras i manuellt läge.

Mät om möjligt föremål i torrt tillstånd, eftersom regn och annan nederbörd påverkar yttemperaturen. Undvik direkt solljus av samma anledning. Vi rekommenderar dessutom att mätningen utförs tidigt på morgonen vid utomhustermografi. Hög luftfuktighet och vind påverkar mätvärdenas precision och ska därför undvikas.

Undvik även mätningar i direkt närhet till värmekällor (t. ex. kaminer). Eventuellt kan dessa skärmas av så att dess påverkan minskas. Oftast är det höst och vinter som är de bästa årstiderna för mätning. Då är temperaturskillnaden mellan inomhus och utomhus tillräckligt stor för effektiv lokalisering av problemställen (rekommenderad minsta differens: 10 °C).

Om du vill fastställa ett precist värde i grader Celsius bör du alltid ställa in emissionsgrad och reflekterad temperatur. Då undviker du att mätvärdet påverkas av kraftig reflektion.

Emissionsgraden hittar du i inställda material i apparaten, eller gör en uppskattning baserat på ytans beskaffenhet. För att fastställa reflekterad temperatur, kontrollera om det är en direkt eller indirekt spegling. Direkt spegling förekommer ofta vid blanka ytor och det syns på värmebilden (t. ex. från en glasruta). I detta fall kan temperaturvärdet för det återspeglande föremålet användas som reflekterande temperatur. Indirekt spegling förekommer oftast vid ytor med struktur (t. ex. puts). Fastställ genomsnittstemperaturen framför mätobjektet och ställ in den som reflekterande temperatur.

Vid alltför kraftigt reflekterande ytor, som blank metall, rekommenderar vi användning av svart, matt tejp eller en särskild spray. Om du applicerar detta på det reflekterande föremålet tar den till sig föremålets temperatur efter en kort stund och du kan fastställa temperaturen med precision tack vare en hög emissionsgrad. Du kan minska påverkan från din egen kroppsvärme genom att mäta i lätt snedställd vinkel.

Som alternativ kan en temperaturgivare (typ K) användas tillsammans med GIS 1000 C infraröd termometer. Vid användning av temperaturgivaren undviker man reflektion och temperaturen mäts direkt genom kontakt med föremålet.

För att säkerställa hög kvalitet hos värmebilderna ska ett minsta avstånd på 30 cm hållas. En arbetsmetod i två steg har visat sig vara effektivt.

Om man t.ex. undersöker en vägg med avseende på isoleringsproblem ger en första kontroll på större avstånd en bra överblick. Den andra kontrollen utförs sedan på nära håll och ger detaljerad information som är mer pålitlig eftersom avståndsfel kan uteslutas. Eftersom avståndet har stor betydelse för mätningens kvalitet ska den göras på så kort avstånd som möjligt.